hej,

Sånt där obeskrivligt kaos i hjärnan nu på kvällskvisten precis som vanligt. Sitter här alldeles för sent känner jag nu klockan är snart 23.00. Haft en riktigt jävla kass dag. Igår var inte bättre, hade ångest från det jag vakna och det lyckades hålla i sig över natten för haft lika idag också. Legat på rummet både igår och idag nästan hela dagarna. Då växer det där mörka och blir svårt att hantera. Förmår mig dock inte att ta mig ur rummet och va social så ofta, det känns liksom för jobbigt att möta de andra. Har nästintill dragit på mig socialfobi i den här depressionen. Missa gruppterapin i morse också försov mig till lunch, smidigt. Va iallafall på ett möte ikväll i Jönköping med vännerNA. Kändes bra, fick prata ur mig lite höll på att börja grina vet inte varför. Allt känns sådär jobbigt och omöjligt för tillfället och har gjort det ungefär sedan jag kom tillbaka hit till behandlingshemmet för en vecka sen. 

Försöker verkligen stenhårt att vara med på all terapi och vara social utanför det också., En idag ba varför va du inte med på grupp du måste försöka mera, ja ba jag försöker, hon ba försök mer. Då blev jag irriterad. Fan komma här å komma liksom... Nu blev svenskan halvkass kände jag.. Det är svårt att förklara ibland bara.

Nu sitter jag här och blir störd utav att jag inte känner mig nu lugnare fast jag försöker reda ut tankarna med ord. Vet inte riktigt vad jag förväntade mig men ofta hjälper det att skriva ner vad jag tänker för att lugna stimmet i virrpannan där uppe, men icke. Känner mig nästan lite förtvivlad, vet att kudden väntar på ett tungt huvud, vet hur lite jag vill hamna just där och grubbla desto mer, vet hur lite jag vill vakna imorgon och inse att ångesten håller i sig. Man kan ju bara sitta här och slå på tangenterna, låta bokstäver bli ord, bli meningar, låta det ha en rödtråd som man inte förstår förrns efteråt. För att sedan klicka på publicera och sen är allt offentligt, som så många gånger förr. Vad är meningen. Varför? Eller varför inte? En del av mig skriver mycket om psykisk ohälsa och missbruk för att ge det hela min version och visa en sida av det för att kanske inte alla vet hur det kan vara eller se ut. En del av mig skriver för att jag föraktar tabun inför att tala om sådana problem, Största anledningen är  nog för att jag själv har sånt stort behov av att få ur mig och för att få vara kreativ.

Xoxo
Gossip Hanna

bilder från ungefär ett år sen

jag och mitt ex netta