Andersson på vift igen. Flyttat till ett boende som kortsiktig lösning med hjälp utav soc. Vart här sen i fredags, första dagarna har vart sisådär mest satsat på att försöka landa. Vi är runt 8 pers som bor här och jag är ensam tjej vilket är rätt skönt för blir alltid så mycket snack med brudar. Samtidigt känner jag att jag inte vill bli för bekväm här eftersom jag ska härifrån om några veckor. Efter detta är det tänkt att jag ska på ännu ett behandlingshem, blir i så fall 5:e behandlingen på 3 år. Känns mer eller mindre piss, är dock förbannat jävla  trött på att vara aktiv i mitt missbruk. 

Har nu lyckats avgifta mig själv med hjälp av en fin vän och familjen så idag har jag 2 veckor clean. Sjönk rätt långt ner nu sista vändan jag var ner på botten blev totalt kaos allra mest i känslolivet. Har inbillat mig att jag tar något eller dricker för att dämpa ångesten men konsekvenserna av att missbruka något blir ju just ångest. En ond cirkel det där alltså, utan tvekan. Kan inte lova mig själv eller någon annan något om framtiden men har intentionen att vara ren nu. Vill framåt i livet. Vill glädjas åt livet. Vill för omväxlingsskull kunna känna mig lycklig ibland. Trött på att må som en påse skit och bli behandlad som en. Jag är värd mer än så.