Kämpat emot min fobi för att åka kollektivt idag. Höll på med det rätt mycket i somras men sen har det blivit lugnt efter det. Idag tog jag iaf bussen till Kristinehamn fram och tillbaka, kosta dock skjortan.. Blev faktiskt förvånad men pungade ut 200 spänn. Hade 6 timmar på mig där, det blev timme efter timme med stress. Fick däremot mycket gjort. Bjöd mor min på sushi, min absoluta favoritmat, underbart gott. Skickade in min gamla telefon, hämtade ut en lånetelefon som jag inte tänkt använda men nu gör jag det ändå. Träffade en kompis som hjälpte mig med lite ärenden på maxi och sen följde han med till lägenheten där jag hämtade lite kläder. 

Fick en enorm ångest på bussen på vägen tillbaka till stödboendet. Det kändes som att jag bara ville vända om och åka hem och lägga mig under mitt täcke, i min lägenhet. Ändå tacksam för hjälpen jag får och för min chans att få gå framåt i livet. Känner mig så dubbel precis som vanligt. Vill lägga mig ner på marken, bara erkänna för mig själv och omvärlden att jag är svag och inte orkar mer och ta en sup eller 50+. Efter det kommer jag tillbaka till verkligheten och påminner mig själv om att jag fan inte är svag, då hade jag inte klarat mig hit, hela vägen hit till där jag är idag. 

Dagens låt: Work- Rihanna