Ångesten ligger tät över avdelningen på sjukhuset där jag återigen hamnat igen. Frukosten är framdukad och står extra länge eftersom det är söndag, enligt Gud vår vilodag. Oron i mig går inte att beskriva. Vad ska jag göra med mitt liv, mitt trasiga liv, mitt liv som alla säger är så värdefullt.. Platsen på behandlingshemmet har jag blivit av med men det finns en chans att få åka till ett familjehem som är knutet till hemmet. Kanske är det en början. Tvångsvård är ju inget att rekommendera någon men var för skev i skallen för att förstå mitt eget bästa. Är det nån som vill ringa och be för mig uppskattas det. Har bråkat en del med Gud, min herre, min skapare, min fader, mitt allt. Hjälp mig, är inte förmögen att hjälpa mig själv 

Hej hugg analplugg!!

Var till kyrkan på Gudstjänst i morse, hade svårt att sitta still och fokusera och var väldigt trött somna fyra på morgonen.. Fick sällskap av en från villan och efteråt blev jag bjuden på buffé på ett konditori i Habo. Mysigt, trevligt och gott. Fin söndagsförmiddag!

Igår var vi iväg och bowla och käkade på Chili Thai i Jönköping. På restaurangen käkade jag sushi which I love. Gick rätt bra åt mig att bowla för en gångs skull fick ett par strikes faktiskt. Vi har sommarschema så vi gör mycket aktiviteter på veckorna och som vanligt är det någon aktivitet på helgen. Förra helgen var vi och bada på spa i Jönköping det var så härligt. Plaska lite i utomhuspoolen också, vilket var riktigt kul, lekte som ett barn. I veckan har vi flugit segelflyg och det var något av det häftigaste jag gjort faktiskt. Kan rekommenderas. Planet drogs upp av en lina och det var sån kick när man slungades iväg. Väl där uppe blev jag smått uttråkad hur man nu kan bli det men men. I tisdags var vi en heldag vid vattnet och fiska, fick tyvärr ingen fisk däremot var jag och Johanna och bada näck det var så härligt, en riktigt frihetskänsla. Plockade även lite blåbär som vi åt upp med socker och mjölk på kvällen, mumsigt. Igår åkte jag och några från villan iväg till Ulricehamn. Var ett fint ställe, vi åt lite glass på en brygga vid vattnet. Det var så fint väder så jag hoppa i vattnet och bada med kläderna på. Tog en promenad på en gata med lite affärer också, köpte två par solbrills, väldigt nöjd. Nästa vecka ska vi till Gränna och Visingsö och på Skarasommarland. Det ska bli riktigt spännande och kul aldrig vart på skara. 

Börjat träna lite på gymmet några gånger i veckan och det känns riktigt bra, försöker ut och gå i skogen också så ofta jag orkar. Mår gott av att röra på mig. Har vart och fiskat rätt mycket på kvällarna också, inte haft någon vidare värst fiskelycka. Kastat iväg 5 drag på en vecka var av 3 igår kväll. Fastnat i träd på land pga blåsten och även i skit på botten minst vartannat kast. Jag har kul ändå skrattar lite åt mig själv bara för jag är så klumpig, älskar att fiska, älskar naturen, älskar sommaren. Vart på kantarelljakt också men inte hittat några. Badade igår kväll men hade inga badkläder så hoppa i med trosorna fast det var ruggigt och blåsigt, man får passa på medans det är någorlunda sommar.

Gått rätt upp och ner för mig i måendet den senaste tiden. Pendlar fram och tillbaka på dagarna också kan vara glad på förmiddagen och sen bara krascha ner i mitt svarta hål. Känns så jävla jobbigt att man inte kan få bli stabil och kanske aldrig kommer att bli det. Jag vill så mycket, har så mycket drömmar och mål. Vill resa jorden runt, bosätta mig i Santa Monica, LA, hitta någon att dela mitt liv med och skaffa barn. Inte för att jag har nå bråttom med någonting men den känns bara som önskedrömmar som aldrig kommer slå in. Hur ska någon kunna stå ut med mig och alla mina egenheter och problem. Står för fan inte ens ut själv, är så trött på allting. Känner ofta att jag inte vill något mera, att jag är klar, jag kämpade på väl med det gick inte längre. Sen kommer det där hoppet och tar över och säger åt mig att det kommer bli bättre med tiden. Att det finns en ljusning, att det kommer ordna sig, att jag inte behöver vara orolig. Sen blir jag schizofren och tänker att nej så är det inte alls det är kört, du har gjort ditt.. Så håller det på sådär. Blir inte klok på mig själv, tänker så sjukt mycket och vill bara stänga av hjärnan men hur gör man det. Jo med alkohol och droger och det är det sista jag vill bruka har snart 7 månader ren.

Är så orolig över allt, min familj, vänner, min framtid, pengar och tusen saker till. Det äter upp mig, långsamt, Vill bara bryta mig loss och försöka vara tacksam och njuta. Det händer bra grejer nu, jag gör framsteg och jag vill detta, ända känns det så hopplöst. Framförallt är det tråkigt, visst här på behandlingshemmet gör vi mycket kul grejer och det är roligt folk men det hjälps inte. Känner mig helylle, klarar inte av det.  Vill nästan bara ställa till med lite kaos för spänningens skull. Dock är en av anledningarna till att jag är här att jag är trött på konsekvenser av mitt missbruk. Allt är så osammanhängande i den här texten men det är väl så det är åt mig just nu.. 

Nästa helg ska jag iallafall på ledighet, ska åka till Mora. Ska gå emot mina rädslor också mot att åka kollektivt, ska nämligen åka tåg först till Kristinehamn och åka bil därifrån med mamma och Ricard till Mora. Hem blir det tåg från Mora och hela vägen hit. Vet inte hur det ska gå, hoppas jag inte får panikångestattack bara och kliver av någonstans. Kommer att sova hemma hos syster Rebecka hela helgen och det ska bli så trevligt saknar henne. Kommer att gå ut på Olearys med familjen på lördagen och fira att jag fyller år och sen ska jag och Becka hälsa på farsan i Orsa en sväng. Efter det kommer vi troligtvis åka till Sollerön och kika på när morbror Pelles band spelar. Om vi hinner med ska på vi till Noisnäs och kika något band där också. Kan bli totalt kanon. På söndagen ska jag kanske träffa Amanda och på kvällen blir det ut och käka på Strand med Sarah, Sofie, Erica och tror Erika skulle med också. SÅÅ taggad på att åka härifrån på lite semester, måtte jag inte fucka upp det här nu. Skit rädd för att säga hur jag egentligen mår till personalen för då kan min ledighet ryka. Hoppas på det bästa nu iallafall.

Peace love and understanding bitches <3

xoxo Gossip Hanni

Jag har misslyckats med allt jag tagit mig för de senaste åren. Now ive done it again.. Så jävla ledsen. Vet fan inte vart jag ska ta vägen 

Vart inne på psyket en och en halv vecka,, Ännu en gång på sjukhus men denna gång känns det som det blev en förbättring i medicinerna så nu ser jag ljust på framtiden. Var hos mamma i helgen ville vara där några dagar innan jag åkte tillbaka till behandlingshemmet. Kom hit igår på förmiddagen med soc. Var så kul att komma tillbaka blev väldigt väl bemött, faktiskt saknat folket här och stället. Känns verkligen som att jag är på rätt ställe. Fått förlängd behandling också, ska vara här 3 månader till.

Idag började sommarschemat, så vi ska på massa roliga aktiviteter. Skarasommarland, visingsö och grännna, liseberg, trolska båtturer, camp extremt och lite till kommer inte ihåg allt. Idag var vi till Vidablick i Bankeryd. Först gjorde vi en del samarbetsövningar, påminde om det jag fick testa på när jag plugga till fritidsledare. Efter det hade vi lunch och det var en jättemumsig tonfisksallad som vi åt på några bänkar nära vattnet. Sen skulle vi klättra 11-15 meter i träd och göra olika höghöjdsbanor. Var svinläskigt men kul som bara den. Själv fixade jag inte hela banorna men gjorde så gott jag kunde. En riktigt utmaning när man är så höjdrädd som jag är.

Ikväll har vi vart och handlat och badat i en sjö en bit härifrån, var kallt och solen hade gått i moln men det var fint ändå- Älskar att bada och man får passa på så länge det är sommar. Bytte rum igår också till ett större. Tog ändå till kvällen att flytta över all skit har så mycket grejer med mig, sen städade jag och bädda rent i det gamla rummet.

Nu ska jag framåt, Är positiv och ångestfri sen några dagar tillbaka. Hur skönt som helst. Har dock rätt mycket biverkningar på medicinerna. Det får gå ändå. Funderar på att beställa någon snygg bikini nu. Sen blir det en dusch och sen hopp i säng.

Dagens låt: Just girly things- Dawin

Xoxo

Gossip Hanni

Testning testning ska se om de går och blogga från min nya mobil. Verkar faktiskt gå alldeles utmärkt. Blev utskriven ifrån sjukhuset igår. Vart hos mamma och ska vara här till på måndag. Var på restaurang igår och käka räkfrossa och bada i sjön. Blir ett dopp nu snart också. Mår som en kung känns som medicinerna funkar bra. 

Puss och kram skumbanan 😘

Hejsan hoppsan

Solen skiner även idag, hur underbart är inte det? Riktigt njuter utav denna sommarvärme som liksom smög sig på, var ju ingen direkt het vår, ibland undrade man ju om solen hade tagit semester på heltid. Nå väl nog om vädret. Mått super i två veckor endast haft ångest en dag och då var det som om jorden skulle gå under i princip men som tur var gjorde den inte det utan det gick över till nästa dag. How lucky am I? Höjt en antidepp som gjorde susen. Skrattat, ätit god mat, solat och mått riktigt gött. Har även fått ut mycket av terapin på sistone, känns som att jag är på väg någonstans i behandlingen. 

Vi hade en helgaktivitet förra helgen tror jag och då fick vi rida på islandshästar. Det var det roligaste jag gjort på flera år måste jag säga. Skrattade och nästan skrek av lycka när det var tid för att galoppera. Det gick så fort och man liksom skumpade fram och höll nästan på att ramla av. Då i stunden kände jag att jag lätt skulle kunna viga mitt liv åt hästar. Synd bara att jag är allergisk och pank. hästar är ju inte den billigaste hobbyn.

Har badat några gånger också har vart kallt men efter ett tag antar jag att man tappar känseln och det går alldeles utmärkt. Senast var igår när jag var iväg en vända själv till nyhemsveckan som ligger nån mil härifrån. Skulle dit och träffa Tobias som jag plugga med på Karlskoga folkhögskola. Vi hade så mysigt. Förutom att bada var vi på ett möte som var väldigt intressant, (hela veckan är för kristna), vi käkade lite och innan jag åkte hem tryckte vi varsin mjukglass, min hade jag lite saltlakritsströssel på, åh det var så smaskigt!
Idag ska vi på ett veteranbil och traktor event med loppis, korv, kaffe, lotteri och dylikt. Ska bli trevligt faktiskt. Vi är inte så många på hemmet i helgen många är hemma men det är rätt mysigt. Spelat lite bollsporter på gården också, kul att bara få leka lite, man måste ju inte vara seriös hela tiden. När jag var till Ullared för någon vecka sen med familjen så ville jag inte bli avsläppt här alls. Var helt allvarlig med att det inte riktigt var något ställe för mig det här men det har kommit till att ändras. Riktigt trivs nu och ser fram emot att kanske stanna minst 4 månader till. 

Nu ska jag gå och klämma i mig lite lax och ris om det finns kvar och sen är det dags att fara.

Xoxo Gossip Hanni
Dagens låt: Gucci Gucci- Kreayshawn

hej,

Sånt där obeskrivligt kaos i hjärnan nu på kvällskvisten precis som vanligt. Sitter här alldeles för sent känner jag nu klockan är snart 23.00. Haft en riktigt jävla kass dag. Igår var inte bättre, hade ångest från det jag vakna och det lyckades hålla i sig över natten för haft lika idag också. Legat på rummet både igår och idag nästan hela dagarna. Då växer det där mörka och blir svårt att hantera. Förmår mig dock inte att ta mig ur rummet och va social så ofta, det känns liksom för jobbigt att möta de andra. Har nästintill dragit på mig socialfobi i den här depressionen. Missa gruppterapin i morse också försov mig till lunch, smidigt. Va iallafall på ett möte ikväll i Jönköping med vännerNA. Kändes bra, fick prata ur mig lite höll på att börja grina vet inte varför. Allt känns sådär jobbigt och omöjligt för tillfället och har gjort det ungefär sedan jag kom tillbaka hit till behandlingshemmet för en vecka sen. 

Försöker verkligen stenhårt att vara med på all terapi och vara social utanför det också., En idag ba varför va du inte med på grupp du måste försöka mera, ja ba jag försöker, hon ba försök mer. Då blev jag irriterad. Fan komma här å komma liksom... Nu blev svenskan halvkass kände jag.. Det är svårt att förklara ibland bara.

Nu sitter jag här och blir störd utav att jag inte känner mig nu lugnare fast jag försöker reda ut tankarna med ord. Vet inte riktigt vad jag förväntade mig men ofta hjälper det att skriva ner vad jag tänker för att lugna stimmet i virrpannan där uppe, men icke. Känner mig nästan lite förtvivlad, vet att kudden väntar på ett tungt huvud, vet hur lite jag vill hamna just där och grubbla desto mer, vet hur lite jag vill vakna imorgon och inse att ångesten håller i sig. Man kan ju bara sitta här och slå på tangenterna, låta bokstäver bli ord, bli meningar, låta det ha en rödtråd som man inte förstår förrns efteråt. För att sedan klicka på publicera och sen är allt offentligt, som så många gånger förr. Vad är meningen. Varför? Eller varför inte? En del av mig skriver mycket om psykisk ohälsa och missbruk för att ge det hela min version och visa en sida av det för att kanske inte alla vet hur det kan vara eller se ut. En del av mig skriver för att jag föraktar tabun inför att tala om sådana problem, Största anledningen är  nog för att jag själv har sånt stort behov av att få ur mig och för att få vara kreativ.

Xoxo
Gossip Hanna

bilder från ungefär ett år sen

jag och mitt ex netta 

Hej hopp gummisnopp!

Hej hugg analplugg!

Här svänger det i humöret och tankarna. Idag har det gått rätt bra att vara Hanna. Inte så ofta så tummen upp! Soc skjutsa tillbaka mig till behandlingshemmet idag. Hade extrem ångest i bilen på väg hit. Gjorde riktigt ont i hjärtat, kändes sorgligt och plågsamt. Det släppte dock när vi kom fram alla var så trevliga och kom och hälsa och krama om mig. Kändes välkomnande att komma hit igen men ändå jobbigt och svårt. 

Fick inte vara kvar längre psykhuset i Jönköping. Det kom in nån dåligt påläst hobbyläkare på beroendeavdelningen (där man avgiftas) där jag av någon okänd orsak låg och sa att mitt behov av att avgiftas hade blivit uppfyllt och att jag skulle bli utskriven. Jag hade innan detta inte brukat någon form av droger eller alkohol så hon prata rent utav i nattmössan. Vidare sa hon att ingen skulle hjälpa mig att komma till sjukhuset i Karlstad så att jag kunde få hjälp. Låg på avdelningen en vecka utan att någon ville hjälpa mig. Ingen ville prata med mig eller kolla på mina mediciner. Fick inte träffa någon läkare från det jag blev inlagd tills det jag blev utskriven. Den läkaren tyckte att självmordstankar var något man skulle bara lära sig hantera själv och inte söka till psyket för. 

Blev hämtad av personal i behandlingen i tisdags. Hade bett mamma komma och hämta mig så jag fick åka hem en vecka och landa lite med tankar och ångest innan jag skulle kastas in i terapi på hemmet. Hos mamma lyckades jag vända båten till det positiva. Väljer ännu en gång livet. Dock så fruktansvärt trött på att kämpa emot mina demoner som verkar ha som mål att förgöra mig. 

Idag har jag suttit i möte med soc och personalen här. Städade sen rummet, bytte sängkläder, sydde lite, duscha och måla naglarna. Känns gött att få så mycket gjort. Även kopplat in mina högtalare jag tog med mig hemifrån. Nu kan jag äntligen spela lite musik.

Söker efter sommarenNär vintern är på insidanLetar förgäves efter den där jag varInnan det svarta komDet svarta som tog överSom inte ska få vinnaSom inte vannÅ du eviga bergochdalbanaOm bara någon kunde säga att allt kommer bli bra

Befinner mig för tillfället på mitt helvete på jorden, inlagd på psyket. Denna gång i Jönköping. Tidigare har jag legat i Säter, Falun och Karlstad x antal gånger. Ärligt talat så ser jag fucking ljuset. Är så extremt överdrivet jävla trött på det här skitlivet. Blir behandlad, i vanlig ordning, som om man inte vore ett öre värt av personalen. Kämpat med den här depressionen i år nu och inte blir det något bättre, mår som en påse skit vart jag mig än i världen vänder. Vad ska jag ta mig till undrar jag och stirrar i taket och kommer bara på en tragisk lösning…

Känner mig maktlös, frustrerad, irriterad, förbannad och fylld med sorg. Vart kämpigt varje dag på behandlingshemmet, haft massa ångest och gråtit sönder. Grävt upp mycket gammal skit som barndomen, tonåren allt som lett att man hamna i missbruket, relationer osv. Kan inte riktigt hantera att känna, det känns som jag går sönder. Det är så mycket sorg i allt det här men främst skuld och skam. Vad man gjort, mot sig själv och mot andra. Gjort om samma misstag gång på gång och förväntat sig nytt resultat, ja ren galenskap. Förr han jag tagit till flaskan för att hantera känslorna, nu har jag fan inga verktyg. Rentutav lider istället, får panikattacker, kvider, gråter, vill skrika och slå men vågar inte.

Kom hit på eftermiddagen till psyket i måndags. En av tjejerna på hemmet fick utbrott på mig på förmiddagen och berättade för mig i princip hur dum i huvudet hon tyckte jag var och hur lite hon brydde sig om mig och mina problem. Visste inte vad jag skulle göra och orkade inte sitta och käfta emot så allt bara braka ihop för mig. Det rann liksom över, allt jag samlat på mig i veckors tid. Hade samtal med två i personalen på eftermiddagen och försökte förklara hur tankarna gick, hade då bölat hela dagen. Vi bestämde tillsammas att jag skulle åka in. Är inte som sagt första gången det blir svart i skallen på mig och jag blir rädd för mig själv och vad jag ska göra, det var bara 3 månader sen sist vilket nu känns som ännu ett misslyckande.. Har den här gången inte tagit något återfall i alla fall, har kvar mina 4 månader som ren. Satt på psykakuten i 9-10 timmar vilket var förjävla jobbigt. Doktorn ville inte lägga in mig, vilket är konstigt med tanke på vad jag berätta för honom, mitt inre, hur jag egentligen mår och vad jag planerar att göra för att få det att ta slut. Blev förbannad på honom, men orkade inte riktigt fajtas. Fick till slut en plats.

Nu sitter jag har med tusen tankar och försöker sätta ord på det hela eftersom det är bokstavligen kaos i hjärnan. Haft en riktigt usel dag med massa tårar. Ända sedan jag kom hit har det vart snack om att jag ska bli flyttat till Karlstad och att det är dem som ska ändra på mina mediciner om det nu ska göras och absolut inte här, eftersom det är Karlstad som satt in pillren. Finns bara problem med detta, det finns ingen garanterad plats åt mig där, så åker jag dit får jag sitta på psykakuten igen och hoppas på det bästa.. Inte nog med det, inte en jävel vill ta på sig ansvaret så jag kommer dit. Karlstad vägrar hämta mig, Jönköping vägrar betala för att skicka dit mig. Soc vill inte, behandlingshemmet sa nej och mamma kommer inte göra det. För det är ingen som känner att det är deras ansvar och så handlar det ju självfallet om pengar. Satans jävla påfund. Ska jag gå dit eller, nä juste jag har ju vingar så flyger väl dit. Idioter.

Hur det nu än blir så måste jag ta ett aktivt val om jag ska tillbaka till behandlingshemmet eller inte. Är ju där frivilligt. Känner just nu att jag är för svag för att vara i behandling men vad är alternativet, att gå och dra benen efter sig och det fetvägrar jag. Väntade sen i höstas tills för 4 veckor sen för att komma iväg till hemmet. Det var hemskt att känna hur man bara stod still, det är en utav mina stora rädslor, att inte komma vidare. Så står nu i ett dilemma, what to do?

Hade spegling idag i gruppen. Det gick till som så att en person i taget blev speglad av gruppen. Det innebar i princip att man skulle ge varandra positiv kritik. Om man tycker att någon borde typ ta mer plats i gruppen t.ex. Det vart en bra grupp och jag fick en massa sagt till mig som jag kommer att tänka på framöver. De flesta i gruppen var orolig för att det verkar som att jag mår dåligt och att det är tråkigt att jag stänger in mig på rummet. Det är nått jag jobbar med varje dag. 

Efter gruppen städade jag mitt område jag fått den här veckan sen var det akupunktur som man kan få i öronen om man vill. Ganska schysst grej här på behandlingshemmet. Personligen upplever jag att man blir väldigt lugn nästan lite meditativt över det hela för efter hon satt nålarna får man sitta i ett rum med filt över sig och lyssna på lugn musik och alla är tysta, Vi fick lite fika idag, banankaka, eftersom det är valborg. När vi fikat gick jag till pysselrummet i ladan och målade två tavlor, inte klart än men börjat iallafall. Det var kul faktiskt, kändes bra efteråt. Vart och handlat en sväng ikväll också köpte en grym rulle med Mentos rainbow,

Nu är det kväll och har dålig koll men vi ska kanske till en majbrasa med det har regnat hela dagen så förr var iallafall ingen pepp. Dagen började rätt piss, mycket ångest och trött även fast jag la mig 20.00 igår efter att legat på rummet hela dagen.. För tillfället känns det rätt okej, blev en bra dag ändå.

Dagens låt: Ass drop: Wiz Khalifa

Bilder från 2012/13 Kalifornien

L.A, Oakland och San Francisco

L.A

Oakland

San Francisco

L.A

Hej hopp gummisnopp!

Snart vart här på behandlingshemmet i tre veckor. Vill påstå att det går framåt. Kämpar på med att komma in i gruppen som är här. Är inte så lätt jag stänger in mig på rummet rätt mycket för haft sån onödig ångest sen jag kom hit. Har inte riktigt kunnat släta ut vad den står för. Känner att jag borde göra mer hela tiden. Kan inte slappna av och se till att jag faktiskt är nykter och drogfri och är på rätt plats för att lära mig hur jag ska kunna fortsätta med det. Sover så mycket också, förra veckan var det en dag jag sovmiddag tre gånger. Sovit mycket det senaste månaderna upp till 20 timmar om dygnet och det är väl i depressionens tecken. Man är ju samma människa även fast man byter miljö, jag hade väl hoppats att jag skulle orka mer när jag kom hit, men icke.

Är i alla fall med på att viktigt på dagarna. Terapigrupp har vi varje dag 2 timmar. Sen enskilda samtal med två olika terapeuter. Nästa vecka är det maratonterapi och då har vi några heldagar. Hoppas det kommer gå bra, att jag inte blir för trött.. Grupperna är intressanta känns som att man lär sig något om sitt beteendemönster. På torsdagar är det återfalls preventionsgrupp det är nyttigt för man blir väldigt medveten om hur tankarna kan gå innan ett återfall, sånt man inte tänkt speciellt mycket på innan.   

Förra helgen var vi iväg på äventyrsbad i Skövde det var rätt kul. Igår var vi och åkte gokart i Jönköping och det var svinsköj. Körde svinsnabbt (enligt mig) och sladda i svängarna för det regna ute och blev halt. Hade en två finaler jag kom i B final och kom tvåa!! Fick till och med stå på prispall. På helgerna är det alltid någon aktivitet som villan står för, som är frivillig dessutom. Tycker det är kul och det för oss i gruppen lite närmare varandra.

Har även fortsatt att sjunga hos sångpedagogerna i Jönköping på fredagar. Det är så härligt blir så lycklig efteråt. Just nu sjunger jag Himlen är oskyldigt blå och Gabriellas sång. Blir veckans höjdpunkt. 

Åkte med tre andra härifrån till en kyrka i morse och gick på gudstjänst. Var mysigt och lugnt. Gillar att gå i kyrkan, tycker man får sinnesro. Har börjat jobba i de 12 stegen, detta är inget tolvstegshem men jag hade med mig böcker hit. Är nu på nummer två. Har lite svårt att ta mig tid till att jobba men när jag väl gör det känns det riktigt bra. Man lär sig så mycket om sig själv. När man är klar kan man se mönster i sitt sätt att tänka om sig själv, livet, sitt beroende och andra. För man upp sina misstag i ljuset så kan man sen försöka förlåta sig själv för det man gjort. Det ges även en chans att gottgöra dem man skadat. Sista steget så försöker man föra budskapet om ett andligt uppvaknade vidare. Fina steg tycker jag, försökt göra stegen förut men inte kommit igenom alla. 

Har gjort ett gäng nya spellistor på Spotify om någon är sugen på lite schysst musik. 

• Lyckliga gatan
• Cut the crap 
• Elephant 
• Skinny love
• ABC 123 
• I'm good
• Breathless 
• Joy
• Tjena syrran
• Imma be me

Saknar min bästa Lucky från Oakland, Kalifornien.

Bilder från Miami, aldrig vart så lycklig som med denna människa. Inte setts sen April 2013..

Nu var det länge sen jag skrev något här i bloggen, tänkt på det ofta men inte kunnat. Mitt internet har legat nere några månader. Helt värdelöst när man betalar 300:- i mån. Men men sånt är livet. Mammas gubbe får räkningen så inte själv kunnat ringa.  Saknar att skriva, allt kan vara som en soppa i skallen med tankar som inte går att placera och sortera. När man väl skriv ner det för hand eller såhär på datorn så får man ord på allt och det känns mycket bättre.

Flyttat till Mullsjö några mil ifrån Jönköping. Bor nu på ett behandlingshem sen en vecka tillbaka. Har så blandade känslor, är bland annat taggad att ta tag i mina problem, glad att äntligen vara här väntat sen i höstas och rädd för om jag kommer orka utan att ge upp. Bor ungefär 15 pers här sen kommer det hit några ibland ifrån ett utslussboende där man hamnar i slutet av behandlingen för att fokusera mer på hur det blir när man åker hem. Fått ett litet rum med en byrå tv och skrivbord. Rätt mysigt men ändå så långt ifrån hur man har det hemma, Det här är som att bo i kollektiv vi tar hand om allt tillsammans. Idag hade vi avslutning för en person som åker hem imorgon, kändes sorgligt på nått vis. Hälsade också en ny klient välkommen och det känns spännande. Skönt att inte vara ensam ny på något sätt. Allt nu är väldigt nytt, jag är ny och främmande för gruppen och de och allt som görs här är nytt för mig.

Haft det jobbigt under helgen med ångest och tankar. Känt mig rastlös och ensam fast jag är omgiven av människor. Går inte riktigt att förklara. Antar att det här med förändring är jobbigt för alla. Försöker intala mig att det kommer gå bra med hjälp utav acceptans och positiva tankar. Alla har hittills vart väldigt välkomnande och trevliga. Behandlingen verkar vara schysst och väl genomtänkt vilket känns lugnande. Har suttit ner med två i personalen och kartlagt vad just jag behöver jobba med så känns som att jag har en plan inte bara för att överleva utan för att skaffa mig ett liv som går att leva, som är värt att leva.

Vi bor lite på landet men får chansen varannan dag att åka och träna på gym och handla. Så tänkte jag skulle försöka ta tag i det där med och träna igen. Blivit lite glapp nu höll på ett par månader med simning, dagliga promenader och pilates. Längtar efter att komma i form och ta hand om mig själv, vill ha en bra hälsa. Lyckats sluta helt med nikotin nu iallafall 2 månader utan cigg och 1 mån utan snus. Känns som en fet vinst. Slippa slösa pengar, lukta skit, dra på mig massa onödiga sjukdomar. Slippa vara slav inför ett beroende. Därför jag sluta dricka kaffe regelbundet, vill inte ha något jag MÅSTE göra (annars får jag ont i huvudet, blir trött osv.). Orkar inte med något som styr mig, vill vara fri. Bestämma själv, är envis på så sätt.  

Ska börja måla igen också, eller generellt vara kreativ, saknar det så mycket. Vill läsa böcker, jobba i de tolv stegen,skapa med händerna, spela instrument och sjunga. Har fått erbjudande här av behandlingshemmet att få börja hos två sångpedagoger. Var dit i fredags i Jönköping och det var jättekul. Fick först sjunga upp hos en gubbe som var så söt, var annorlunda att ha någon som bara fokuserar på mig och min röst. Han lärde mig ett par grunder och det var väldigt givande. Efter det fick jag gå in till hans kollega och välja ut sånger som hon hade musik inspelat till och texter utskriva och jobba på det sättet. Hur kul som helst tänker fortsätta med det varje fredag och hemmet betalar så hel schysst!

Nej nu har jag skrivit av mig för den här gången. Ska försöka hålla bloggen levande, kul att läsa igenom vad man skrivit förr och så. Så är det skönt att bara spy ur sig, ordbajsa lite.

Dagens låt: Rolling Stone: Black Hippy

Take care
Xoxo Gossip Hanni <3

Hejsan hoppsan!
Kom hem från psykhuset för runt 2-3 veckor sen. Sedan dess har jag mått på topp. Helt stört underbart att slippa ångest och panik för en stund. Var riktigt länge sen jag hade bra dagar så jag riktigt njuter. Tar en dag i taget. Planerar inte för mycket för en dag och ser inte så långt in i framtiden och det verkar funka för mig. Lagt lite krut på den fysiska hälsan också. Har lite krångel med magen och muskler runt foten jag måste ta tag i också. Försöker äta bra och träna lite. Har blivit pilates, promenader, simning och imorgon zumba. Mår gött och livet är verkligen hanterbart för tillfället. Heja mig!!

Förra veckan var jag iväg till Mullsjö på studiebesök på Villa Vita ett behandlingshem. Blev intervjuad av en terapeut och fick kika omkring och blev bjuden på jättegod mat. Nu väntar jag bara på svar om det blir ja eller nej. Blir det ja så fanns det inte plats förrns i Mars men då är det bara att vänta. Blir det nej så får jag helt enkelt börja leta efter ett nytt ställe. Har iaf bra magkänslor om hemmet. Känns som att jag skulle kunna lyckas vara där 3-6 mån.

I helgen körde jag och mamma en detoxhelg. Det var sjukt svårt att bara käka grönsaker, frukt, smoothies och soppa. Gick rätt bra ändå förutom att jag hade ont i huvudet och mådde illa. Badade även saltbad, ett badkar med 2 kg havssalt som ska rensa ur gifter ur kroppen. Drack persilja-tea som är vätskeutdrivande. Sopat i mig physalisskal med vatten också som rensar tarmsystemet. Bubblade på badhuset och var och simma samt promenader. Magen blev lite plattare och idag mår jag riktigt bra fast jag fuskat och ätit lite skräp idag.

Jag och mamma har börjar pratar om mål. Så ett vi kommit på är att åka utomlands så jag har något att se fram emot. Antingen blir det någon vecka nu v.9 elller så blir det efter behandlingstiden. Det är kul att ha liksom en morot, något som drar en framåt, små knep för att orka.
Hoppas ni mår bra mina bloggfans ;)
xoxo gossip hanni

Gick bra att vara hemma hos mamma på permission. Det ända som var tungt var att faktiskt komma tillbaka till sjukhuset.. Idag har jag snackat lite med sjukhusprästen och även haft ett samtal med psykologen här. Fick lite uppgifter att skriva till nästa gång och även lite tips och råd på hur man ska tänka när ångesten drar över en. Kändes smått givande även fast mötet började med att han väckte mig ur min skönhetssömn. Hade totalt glömt bort att vi skulle ses idag. Spenderat ganska mycket tid ute i soffan i det allmänna rummet idag. Har var fett chill, bara prata strunt med de andra patienterna. 

Börjat sätta upp lite mål med livet, mest för att komma vidare ur den här svackan. Känner att jag sakta börjar klättra mig uppåt. Har även satt ett par mål med behandlingshemmet. Hade varit guld att kunna sluta röka och gå ner 30 kg men det är väl lite att ta i antar jag. En sak i taget, ta det lugnt, det viktigaste först, gör det enkelt och lev och låt leva är det jag ska ha i baktanke. 

Nu blir det middag här på psykhuset och sen en lugn måndagskväll. Kanske kika lite på nån serie och mys ner sig i sängen. Längtar efter en nystart nu, det kryper nästan lite i kroppen.

En gång så blå

Då så små

Förr så liten

Nu så stor

Vem vände på myntet

Var det du,

eller var det kanske jag?

Tips på serie: Breaking Bad

Dagens låt: Money Trees- Kendrick Lamar

Dagens app: wish ( kung shopping)

bild från i sommarsolen

Sitter i soffan hemma hos mamma nu. Skönt att slippa sjukhuset. Dock extremt uttråkad.. Snart blir det iaf kyckling och potatisgratäng. Känns tungt att åka tillbaka till avdelningen imorgon.

Va hem till lägenheten idag. Alla blommor hade dött och de va allmänt rörigt. Hade velat va kvar där och städa men får bli sen när jag är utskriven vilket jag hoppas blir snart.

Fick en dryg räkning idag på  2 lax.. skatt på bilen. Den satt ju inte som en smäck vill jag lova.

Är trött och seg. Less på tabletter som ställer till det i kroppen. Smått förtvivlad med tanke på vad framtiden har att erbjuda.. inte så pepp på behandlingshem med andra ord. Äger ju däremot ingen jävla spåkula så antar att grubbla över det inte löser några problem.

Tips på bra nät shopping: appen wish
dagens låt: no guns allowed

Trevlig lördag bitches
xoxo gossip hanni

Imorgon får jag åka hem på natt permission. Känns så gött. Extremt trött på att vara här på sjukhuset. Kanske blir flyttad till beroendecentrum, som ligger avdelning bredvid, tills jag ska på behandlingshemmet. Vet inte riktigt hur jag känner inför det. Har aldrig vart på den avdelningen förut. 

Gick nyss en promenad med personalen och några patienter runtom sjukhuset. Var skönt att röra på sig lite. Saknar det, ska börja jogga snart igen. Skiter ärligt talat i beach 2015 men hade vart underbart att känns sig bekväm i sin egen kropp, vilket jag inte gör nu. Här är det äta och sova det ända på schemat och det gör ju inte precis att man droppar kilon.

Tips på en bra serie: Drop Dead Diva

Dagens låt: Panda- Dungen

Haft massa olika färg på håret. Funderar nu på att göra blonda slingor i det.

Under alldeles för lång tid har ångesten fått styra mitt liv, styrt mig ner i det svarta. Där i det svarta har tankarna gått i 140 km/h och aldrig verkat vilja ge upp med att få mig till att inse att döden är bättre än livet själv. Alkoholen har druckits efter impulsbeslut och förstört så enormt mycket. Under på tok för många år har mediciner, som jag stundtals har knaprat på för skojs skull eller för att glömma och slippa känna, minimerat min personlighet. 

Nu är det dags att vända skutan. Jag är den ända som kan göra mig fri. Fri som en fågel som flyger över havet blå. Fri från det jag anser att jag gjort fel. Intalar jag mig själv att jag är förlåten för mina synder, sådant som ingen kan göra ogjort så har jag kommit en lång väg. Nu måste jag ta steget framåt, även fast det gör att jag kan falla ner igen. Orädd, med ryggen rak och huvudet högt ska jag börja klättra upp ur den här otrygga brunnen. Nu ska jag försöka få huvudet över kanten, kanske skymta en sol, en äng med gräs men främst ska jag se, med mina små gröna ögon att friheten finns där.

-

Nu har jag äntligen fått ett datum på när jag för första gång ska få besöka behandlingshemmet. 28 Januari ska jag dit på ett besök så vi kan prata igenom vad som förväntas av båda parterna. Efter det kommer jag förhoppningsvis fort bli inskriven. Kommer att vara där i tre månader till att börja med sen kan det bli förlängt. Min största rädsla nu är att jag ska bli kvar här på psykhuset i Karlstad tills dess. Kommer fan inte palla de. Är dock kluven för vet inte om jag fixar det hemma själv heller. De pillar i mig massa benzo nu( har även fått 5 nya andra mediciner, vilket stör mig något så extremt jag hatar verkligen tabletter) både Sobril och Imovane. Vet inte hur det ska hantera det på hemmaplan, att bara ta så mycket som doktorn ordinerat.. Försöker att ta en dag i taget och inte tänka så långt men det är svårt. Kommer iallafall få prata med min läkare i morgon så då kanske vi kan komma på någon plan tillsammans.

Får kanske permission att åka hem och sova en natt i helgen. Det hade vart guld. Vore fint att få komma till lägenheten och se till mina troligtvis döda blommar, packa ur väskan och lägga i nya rena kläder, ta en dusch osv. 

Är så tungt att ligga inlagd, blir för det mesta behandlad som skit och att jag känner mig kränkt är bara förnamnet. De petar in en tabletter på måfå och när man frågar vad det är för något som ska in i kroppen och mixtra med alla signalsubstanser osv får man bara ett glas vatten att svälja ner skiten med. Fått alla grejer inlåsta fram tills idag. I nästan två veckor har jag inte sett skymten av nå av det jag hade med mig. Fick inte ens ha mina skor, schampo eller smink. Så drygt att behöva fråga om ett ombyte av sina egna grejer, eller be om lov för att kika i sin egna handväska om man har några pengar kvar.. Häromdagen fick jag besök som de flesta kvinnor får en gång i månaden. Då frågade jag om inte det kunde gå för sig att jag fick ett par rena nya fräscha underkläder. Men icke sa Nicke, det fick jag ej. Utan fick gå omkring och känna mig äcklig i flera timmar innan det passade herrskapet. Trött på att känna mig inlåst, även fast jag är här frivilligt så kan jag inte gå ut. Dörrarna är låsta och de kommer inte öppnas även fast jag skulle be om det.

Tips på en rolig serie: New Girl

Tips på en sjukt bra låt: New National Anthem

Saknar sommaren!!!