Hejsan hoppsan

Solen skiner även idag, hur underbart är inte det? Riktigt njuter utav denna sommarvärme som liksom smög sig på, var ju ingen direkt het vår, ibland undrade man ju om solen hade tagit semester på heltid. Nå väl nog om vädret. Mått super i två veckor endast haft ångest en dag och då var det som om jorden skulle gå under i princip men som tur var gjorde den inte det utan det gick över till nästa dag. How lucky am I? Höjt en antidepp som gjorde susen. Skrattat, ätit god mat, solat och mått riktigt gött. Har även fått ut mycket av terapin på sistone, känns som att jag är på väg någonstans i behandlingen. 

Vi hade en helgaktivitet förra helgen tror jag och då fick vi rida på islandshästar. Det var det roligaste jag gjort på flera år måste jag säga. Skrattade och nästan skrek av lycka när det var tid för att galoppera. Det gick så fort och man liksom skumpade fram och höll nästan på att ramla av. Då i stunden kände jag att jag lätt skulle kunna viga mitt liv åt hästar. Synd bara att jag är allergisk och pank. hästar är ju inte den billigaste hobbyn.

Har badat några gånger också har vart kallt men efter ett tag antar jag att man tappar känseln och det går alldeles utmärkt. Senast var igår när jag var iväg en vända själv till nyhemsveckan som ligger nån mil härifrån. Skulle dit och träffa Tobias som jag plugga med på Karlskoga folkhögskola. Vi hade så mysigt. Förutom att bada var vi på ett möte som var väldigt intressant, (hela veckan är för kristna), vi käkade lite och innan jag åkte hem tryckte vi varsin mjukglass, min hade jag lite saltlakritsströssel på, åh det var så smaskigt!
Idag ska vi på ett veteranbil och traktor event med loppis, korv, kaffe, lotteri och dylikt. Ska bli trevligt faktiskt. Vi är inte så många på hemmet i helgen många är hemma men det är rätt mysigt. Spelat lite bollsporter på gården också, kul att bara få leka lite, man måste ju inte vara seriös hela tiden. När jag var till Ullared för någon vecka sen med familjen så ville jag inte bli avsläppt här alls. Var helt allvarlig med att det inte riktigt var något ställe för mig det här men det har kommit till att ändras. Riktigt trivs nu och ser fram emot att kanske stanna minst 4 månader till. 

Nu ska jag gå och klämma i mig lite lax och ris om det finns kvar och sen är det dags att fara.

Xoxo Gossip Hanni
Dagens låt: Gucci Gucci- Kreayshawn

hej,

Sånt där obeskrivligt kaos i hjärnan nu på kvällskvisten precis som vanligt. Sitter här alldeles för sent känner jag nu klockan är snart 23.00. Haft en riktigt jävla kass dag. Igår var inte bättre, hade ångest från det jag vakna och det lyckades hålla i sig över natten för haft lika idag också. Legat på rummet både igår och idag nästan hela dagarna. Då växer det där mörka och blir svårt att hantera. Förmår mig dock inte att ta mig ur rummet och va social så ofta, det känns liksom för jobbigt att möta de andra. Har nästintill dragit på mig socialfobi i den här depressionen. Missa gruppterapin i morse också försov mig till lunch, smidigt. Va iallafall på ett möte ikväll i Jönköping med vännerNA. Kändes bra, fick prata ur mig lite höll på att börja grina vet inte varför. Allt känns sådär jobbigt och omöjligt för tillfället och har gjort det ungefär sedan jag kom tillbaka hit till behandlingshemmet för en vecka sen. 

Försöker verkligen stenhårt att vara med på all terapi och vara social utanför det också., En idag ba varför va du inte med på grupp du måste försöka mera, ja ba jag försöker, hon ba försök mer. Då blev jag irriterad. Fan komma här å komma liksom... Nu blev svenskan halvkass kände jag.. Det är svårt att förklara ibland bara.

Nu sitter jag här och blir störd utav att jag inte känner mig nu lugnare fast jag försöker reda ut tankarna med ord. Vet inte riktigt vad jag förväntade mig men ofta hjälper det att skriva ner vad jag tänker för att lugna stimmet i virrpannan där uppe, men icke. Känner mig nästan lite förtvivlad, vet att kudden väntar på ett tungt huvud, vet hur lite jag vill hamna just där och grubbla desto mer, vet hur lite jag vill vakna imorgon och inse att ångesten håller i sig. Man kan ju bara sitta här och slå på tangenterna, låta bokstäver bli ord, bli meningar, låta det ha en rödtråd som man inte förstår förrns efteråt. För att sedan klicka på publicera och sen är allt offentligt, som så många gånger förr. Vad är meningen. Varför? Eller varför inte? En del av mig skriver mycket om psykisk ohälsa och missbruk för att ge det hela min version och visa en sida av det för att kanske inte alla vet hur det kan vara eller se ut. En del av mig skriver för att jag föraktar tabun inför att tala om sådana problem, Största anledningen är  nog för att jag själv har sånt stort behov av att få ur mig och för att få vara kreativ.

Xoxo
Gossip Hanna

bilder från ungefär ett år sen

jag och mitt ex netta 

Hej hopp gummisnopp!

Hej hugg analplugg!

Här svänger det i humöret och tankarna. Idag har det gått rätt bra att vara Hanna. Inte så ofta så tummen upp! Soc skjutsa tillbaka mig till behandlingshemmet idag. Hade extrem ångest i bilen på väg hit. Gjorde riktigt ont i hjärtat, kändes sorgligt och plågsamt. Det släppte dock när vi kom fram alla var så trevliga och kom och hälsa och krama om mig. Kändes välkomnande att komma hit igen men ändå jobbigt och svårt. 

Fick inte vara kvar längre psykhuset i Jönköping. Det kom in nån dåligt påläst hobbyläkare på beroendeavdelningen (där man avgiftas) där jag av någon okänd orsak låg och sa att mitt behov av att avgiftas hade blivit uppfyllt och att jag skulle bli utskriven. Jag hade innan detta inte brukat någon form av droger eller alkohol så hon prata rent utav i nattmössan. Vidare sa hon att ingen skulle hjälpa mig att komma till sjukhuset i Karlstad så att jag kunde få hjälp. Låg på avdelningen en vecka utan att någon ville hjälpa mig. Ingen ville prata med mig eller kolla på mina mediciner. Fick inte träffa någon läkare från det jag blev inlagd tills det jag blev utskriven. Den läkaren tyckte att självmordstankar var något man skulle bara lära sig hantera själv och inte söka till psyket för. 

Blev hämtad av personal i behandlingen i tisdags. Hade bett mamma komma och hämta mig så jag fick åka hem en vecka och landa lite med tankar och ångest innan jag skulle kastas in i terapi på hemmet. Hos mamma lyckades jag vända båten till det positiva. Väljer ännu en gång livet. Dock så fruktansvärt trött på att kämpa emot mina demoner som verkar ha som mål att förgöra mig. 

Idag har jag suttit i möte med soc och personalen här. Städade sen rummet, bytte sängkläder, sydde lite, duscha och måla naglarna. Känns gött att få så mycket gjort. Även kopplat in mina högtalare jag tog med mig hemifrån. Nu kan jag äntligen spela lite musik.

Söker efter sommarenNär vintern är på insidanLetar förgäves efter den där jag varInnan det svarta komDet svarta som tog överSom inte ska få vinnaSom inte vannÅ du eviga bergochdalbanaOm bara någon kunde säga att allt kommer bli bra

Befinner mig för tillfället på mitt helvete på jorden, inlagd på psyket. Denna gång i Jönköping. Tidigare har jag legat i Säter, Falun och Karlstad x antal gånger. Ärligt talat så ser jag fucking ljuset. Är så extremt överdrivet jävla trött på det här skitlivet. Blir behandlad, i vanlig ordning, som om man inte vore ett öre värt av personalen. Kämpat med den här depressionen i år nu och inte blir det något bättre, mår som en påse skit vart jag mig än i världen vänder. Vad ska jag ta mig till undrar jag och stirrar i taket och kommer bara på en tragisk lösning…

Känner mig maktlös, frustrerad, irriterad, förbannad och fylld med sorg. Vart kämpigt varje dag på behandlingshemmet, haft massa ångest och gråtit sönder. Grävt upp mycket gammal skit som barndomen, tonåren allt som lett att man hamna i missbruket, relationer osv. Kan inte riktigt hantera att känna, det känns som jag går sönder. Det är så mycket sorg i allt det här men främst skuld och skam. Vad man gjort, mot sig själv och mot andra. Gjort om samma misstag gång på gång och förväntat sig nytt resultat, ja ren galenskap. Förr han jag tagit till flaskan för att hantera känslorna, nu har jag fan inga verktyg. Rentutav lider istället, får panikattacker, kvider, gråter, vill skrika och slå men vågar inte.

Kom hit på eftermiddagen till psyket i måndags. En av tjejerna på hemmet fick utbrott på mig på förmiddagen och berättade för mig i princip hur dum i huvudet hon tyckte jag var och hur lite hon brydde sig om mig och mina problem. Visste inte vad jag skulle göra och orkade inte sitta och käfta emot så allt bara braka ihop för mig. Det rann liksom över, allt jag samlat på mig i veckors tid. Hade samtal med två i personalen på eftermiddagen och försökte förklara hur tankarna gick, hade då bölat hela dagen. Vi bestämde tillsammas att jag skulle åka in. Är inte som sagt första gången det blir svart i skallen på mig och jag blir rädd för mig själv och vad jag ska göra, det var bara 3 månader sen sist vilket nu känns som ännu ett misslyckande.. Har den här gången inte tagit något återfall i alla fall, har kvar mina 4 månader som ren. Satt på psykakuten i 9-10 timmar vilket var förjävla jobbigt. Doktorn ville inte lägga in mig, vilket är konstigt med tanke på vad jag berätta för honom, mitt inre, hur jag egentligen mår och vad jag planerar att göra för att få det att ta slut. Blev förbannad på honom, men orkade inte riktigt fajtas. Fick till slut en plats.

Nu sitter jag har med tusen tankar och försöker sätta ord på det hela eftersom det är bokstavligen kaos i hjärnan. Haft en riktigt usel dag med massa tårar. Ända sedan jag kom hit har det vart snack om att jag ska bli flyttat till Karlstad och att det är dem som ska ändra på mina mediciner om det nu ska göras och absolut inte här, eftersom det är Karlstad som satt in pillren. Finns bara problem med detta, det finns ingen garanterad plats åt mig där, så åker jag dit får jag sitta på psykakuten igen och hoppas på det bästa.. Inte nog med det, inte en jävel vill ta på sig ansvaret så jag kommer dit. Karlstad vägrar hämta mig, Jönköping vägrar betala för att skicka dit mig. Soc vill inte, behandlingshemmet sa nej och mamma kommer inte göra det. För det är ingen som känner att det är deras ansvar och så handlar det ju självfallet om pengar. Satans jävla påfund. Ska jag gå dit eller, nä juste jag har ju vingar så flyger väl dit. Idioter.

Hur det nu än blir så måste jag ta ett aktivt val om jag ska tillbaka till behandlingshemmet eller inte. Är ju där frivilligt. Känner just nu att jag är för svag för att vara i behandling men vad är alternativet, att gå och dra benen efter sig och det fetvägrar jag. Väntade sen i höstas tills för 4 veckor sen för att komma iväg till hemmet. Det var hemskt att känna hur man bara stod still, det är en utav mina stora rädslor, att inte komma vidare. Så står nu i ett dilemma, what to do?

Hade spegling idag i gruppen. Det gick till som så att en person i taget blev speglad av gruppen. Det innebar i princip att man skulle ge varandra positiv kritik. Om man tycker att någon borde typ ta mer plats i gruppen t.ex. Det vart en bra grupp och jag fick en massa sagt till mig som jag kommer att tänka på framöver. De flesta i gruppen var orolig för att det verkar som att jag mår dåligt och att det är tråkigt att jag stänger in mig på rummet. Det är nått jag jobbar med varje dag. 

Efter gruppen städade jag mitt område jag fått den här veckan sen var det akupunktur som man kan få i öronen om man vill. Ganska schysst grej här på behandlingshemmet. Personligen upplever jag att man blir väldigt lugn nästan lite meditativt över det hela för efter hon satt nålarna får man sitta i ett rum med filt över sig och lyssna på lugn musik och alla är tysta, Vi fick lite fika idag, banankaka, eftersom det är valborg. När vi fikat gick jag till pysselrummet i ladan och målade två tavlor, inte klart än men börjat iallafall. Det var kul faktiskt, kändes bra efteråt. Vart och handlat en sväng ikväll också köpte en grym rulle med Mentos rainbow,

Nu är det kväll och har dålig koll men vi ska kanske till en majbrasa med det har regnat hela dagen så förr var iallafall ingen pepp. Dagen började rätt piss, mycket ångest och trött även fast jag la mig 20.00 igår efter att legat på rummet hela dagen.. För tillfället känns det rätt okej, blev en bra dag ändå.

Dagens låt: Ass drop: Wiz Khalifa

Bilder från 2012/13 Kalifornien

L.A, Oakland och San Francisco

L.A

Oakland

San Francisco

L.A

Hej hopp gummisnopp!

Snart vart här på behandlingshemmet i tre veckor. Vill påstå att det går framåt. Kämpar på med att komma in i gruppen som är här. Är inte så lätt jag stänger in mig på rummet rätt mycket för haft sån onödig ångest sen jag kom hit. Har inte riktigt kunnat släta ut vad den står för. Känner att jag borde göra mer hela tiden. Kan inte slappna av och se till att jag faktiskt är nykter och drogfri och är på rätt plats för att lära mig hur jag ska kunna fortsätta med det. Sover så mycket också, förra veckan var det en dag jag sovmiddag tre gånger. Sovit mycket det senaste månaderna upp till 20 timmar om dygnet och det är väl i depressionens tecken. Man är ju samma människa även fast man byter miljö, jag hade väl hoppats att jag skulle orka mer när jag kom hit, men icke.

Är i alla fall med på att viktigt på dagarna. Terapigrupp har vi varje dag 2 timmar. Sen enskilda samtal med två olika terapeuter. Nästa vecka är det maratonterapi och då har vi några heldagar. Hoppas det kommer gå bra, att jag inte blir för trött.. Grupperna är intressanta känns som att man lär sig något om sitt beteendemönster. På torsdagar är det återfalls preventionsgrupp det är nyttigt för man blir väldigt medveten om hur tankarna kan gå innan ett återfall, sånt man inte tänkt speciellt mycket på innan.   

Förra helgen var vi iväg på äventyrsbad i Skövde det var rätt kul. Igår var vi och åkte gokart i Jönköping och det var svinsköj. Körde svinsnabbt (enligt mig) och sladda i svängarna för det regna ute och blev halt. Hade en två finaler jag kom i B final och kom tvåa!! Fick till och med stå på prispall. På helgerna är det alltid någon aktivitet som villan står för, som är frivillig dessutom. Tycker det är kul och det för oss i gruppen lite närmare varandra.

Har även fortsatt att sjunga hos sångpedagogerna i Jönköping på fredagar. Det är så härligt blir så lycklig efteråt. Just nu sjunger jag Himlen är oskyldigt blå och Gabriellas sång. Blir veckans höjdpunkt. 

Åkte med tre andra härifrån till en kyrka i morse och gick på gudstjänst. Var mysigt och lugnt. Gillar att gå i kyrkan, tycker man får sinnesro. Har börjat jobba i de 12 stegen, detta är inget tolvstegshem men jag hade med mig böcker hit. Är nu på nummer två. Har lite svårt att ta mig tid till att jobba men när jag väl gör det känns det riktigt bra. Man lär sig så mycket om sig själv. När man är klar kan man se mönster i sitt sätt att tänka om sig själv, livet, sitt beroende och andra. För man upp sina misstag i ljuset så kan man sen försöka förlåta sig själv för det man gjort. Det ges även en chans att gottgöra dem man skadat. Sista steget så försöker man föra budskapet om ett andligt uppvaknade vidare. Fina steg tycker jag, försökt göra stegen förut men inte kommit igenom alla. 

Har gjort ett gäng nya spellistor på Spotify om någon är sugen på lite schysst musik. 

• Lyckliga gatan
• Cut the crap 
• Elephant 
• Skinny love
• ABC 123 
• I'm good
• Breathless 
• Joy
• Tjena syrran
• Imma be me

Saknar min bästa Lucky från Oakland, Kalifornien.

Bilder från Miami, aldrig vart så lycklig som med denna människa. Inte setts sen April 2013..

Nu var det länge sen jag skrev något här i bloggen, tänkt på det ofta men inte kunnat. Mitt internet har legat nere några månader. Helt värdelöst när man betalar 300:- i mån. Men men sånt är livet. Mammas gubbe får räkningen så inte själv kunnat ringa.  Saknar att skriva, allt kan vara som en soppa i skallen med tankar som inte går att placera och sortera. När man väl skriv ner det för hand eller såhär på datorn så får man ord på allt och det känns mycket bättre.

Flyttat till Mullsjö några mil ifrån Jönköping. Bor nu på ett behandlingshem sen en vecka tillbaka. Har så blandade känslor, är bland annat taggad att ta tag i mina problem, glad att äntligen vara här väntat sen i höstas och rädd för om jag kommer orka utan att ge upp. Bor ungefär 15 pers här sen kommer det hit några ibland ifrån ett utslussboende där man hamnar i slutet av behandlingen för att fokusera mer på hur det blir när man åker hem. Fått ett litet rum med en byrå tv och skrivbord. Rätt mysigt men ändå så långt ifrån hur man har det hemma, Det här är som att bo i kollektiv vi tar hand om allt tillsammans. Idag hade vi avslutning för en person som åker hem imorgon, kändes sorgligt på nått vis. Hälsade också en ny klient välkommen och det känns spännande. Skönt att inte vara ensam ny på något sätt. Allt nu är väldigt nytt, jag är ny och främmande för gruppen och de och allt som görs här är nytt för mig.

Haft det jobbigt under helgen med ångest och tankar. Känt mig rastlös och ensam fast jag är omgiven av människor. Går inte riktigt att förklara. Antar att det här med förändring är jobbigt för alla. Försöker intala mig att det kommer gå bra med hjälp utav acceptans och positiva tankar. Alla har hittills vart väldigt välkomnande och trevliga. Behandlingen verkar vara schysst och väl genomtänkt vilket känns lugnande. Har suttit ner med två i personalen och kartlagt vad just jag behöver jobba med så känns som att jag har en plan inte bara för att överleva utan för att skaffa mig ett liv som går att leva, som är värt att leva.

Vi bor lite på landet men får chansen varannan dag att åka och träna på gym och handla. Så tänkte jag skulle försöka ta tag i det där med och träna igen. Blivit lite glapp nu höll på ett par månader med simning, dagliga promenader och pilates. Längtar efter att komma i form och ta hand om mig själv, vill ha en bra hälsa. Lyckats sluta helt med nikotin nu iallafall 2 månader utan cigg och 1 mån utan snus. Känns som en fet vinst. Slippa slösa pengar, lukta skit, dra på mig massa onödiga sjukdomar. Slippa vara slav inför ett beroende. Därför jag sluta dricka kaffe regelbundet, vill inte ha något jag MÅSTE göra (annars får jag ont i huvudet, blir trött osv.). Orkar inte med något som styr mig, vill vara fri. Bestämma själv, är envis på så sätt.  

Ska börja måla igen också, eller generellt vara kreativ, saknar det så mycket. Vill läsa böcker, jobba i de tolv stegen,skapa med händerna, spela instrument och sjunga. Har fått erbjudande här av behandlingshemmet att få börja hos två sångpedagoger. Var dit i fredags i Jönköping och det var jättekul. Fick först sjunga upp hos en gubbe som var så söt, var annorlunda att ha någon som bara fokuserar på mig och min röst. Han lärde mig ett par grunder och det var väldigt givande. Efter det fick jag gå in till hans kollega och välja ut sånger som hon hade musik inspelat till och texter utskriva och jobba på det sättet. Hur kul som helst tänker fortsätta med det varje fredag och hemmet betalar så hel schysst!

Nej nu har jag skrivit av mig för den här gången. Ska försöka hålla bloggen levande, kul att läsa igenom vad man skrivit förr och så. Så är det skönt att bara spy ur sig, ordbajsa lite.

Dagens låt: Rolling Stone: Black Hippy

Take care
Xoxo Gossip Hanni <3