Gick bra att vara hemma hos mamma på permission. Det ända som var tungt var att faktiskt komma tillbaka till sjukhuset.. Idag har jag snackat lite med sjukhusprästen och även haft ett samtal med psykologen här. Fick lite uppgifter att skriva till nästa gång och även lite tips och råd på hur man ska tänka när ångesten drar över en. Kändes smått givande även fast mötet började med att han väckte mig ur min skönhetssömn. Hade totalt glömt bort att vi skulle ses idag. Spenderat ganska mycket tid ute i soffan i det allmänna rummet idag. Har var fett chill, bara prata strunt med de andra patienterna. 

Börjat sätta upp lite mål med livet, mest för att komma vidare ur den här svackan. Känner att jag sakta börjar klättra mig uppåt. Har även satt ett par mål med behandlingshemmet. Hade varit guld att kunna sluta röka och gå ner 30 kg men det är väl lite att ta i antar jag. En sak i taget, ta det lugnt, det viktigaste först, gör det enkelt och lev och låt leva är det jag ska ha i baktanke. 

Nu blir det middag här på psykhuset och sen en lugn måndagskväll. Kanske kika lite på nån serie och mys ner sig i sängen. Längtar efter en nystart nu, det kryper nästan lite i kroppen.

En gång så blå

Då så små

Förr så liten

Nu så stor

Vem vände på myntet

Var det du,

eller var det kanske jag?

Tips på serie: Breaking Bad

Dagens låt: Money Trees- Kendrick Lamar

Dagens app: wish ( kung shopping)

bild från i sommarsolen

Sitter i soffan hemma hos mamma nu. Skönt att slippa sjukhuset. Dock extremt uttråkad.. Snart blir det iaf kyckling och potatisgratäng. Känns tungt att åka tillbaka till avdelningen imorgon.

Va hem till lägenheten idag. Alla blommor hade dött och de va allmänt rörigt. Hade velat va kvar där och städa men får bli sen när jag är utskriven vilket jag hoppas blir snart.

Fick en dryg räkning idag på  2 lax.. skatt på bilen. Den satt ju inte som en smäck vill jag lova.

Är trött och seg. Less på tabletter som ställer till det i kroppen. Smått förtvivlad med tanke på vad framtiden har att erbjuda.. inte så pepp på behandlingshem med andra ord. Äger ju däremot ingen jävla spåkula så antar att grubbla över det inte löser några problem.

Tips på bra nät shopping: appen wish
dagens låt: no guns allowed

Trevlig lördag bitches
xoxo gossip hanni

Imorgon får jag åka hem på natt permission. Känns så gött. Extremt trött på att vara här på sjukhuset. Kanske blir flyttad till beroendecentrum, som ligger avdelning bredvid, tills jag ska på behandlingshemmet. Vet inte riktigt hur jag känner inför det. Har aldrig vart på den avdelningen förut. 

Gick nyss en promenad med personalen och några patienter runtom sjukhuset. Var skönt att röra på sig lite. Saknar det, ska börja jogga snart igen. Skiter ärligt talat i beach 2015 men hade vart underbart att känns sig bekväm i sin egen kropp, vilket jag inte gör nu. Här är det äta och sova det ända på schemat och det gör ju inte precis att man droppar kilon.

Tips på en bra serie: Drop Dead Diva

Dagens låt: Panda- Dungen

Haft massa olika färg på håret. Funderar nu på att göra blonda slingor i det.

Under alldeles för lång tid har ångesten fått styra mitt liv, styrt mig ner i det svarta. Där i det svarta har tankarna gått i 140 km/h och aldrig verkat vilja ge upp med att få mig till att inse att döden är bättre än livet själv. Alkoholen har druckits efter impulsbeslut och förstört så enormt mycket. Under på tok för många år har mediciner, som jag stundtals har knaprat på för skojs skull eller för att glömma och slippa känna, minimerat min personlighet. 

Nu är det dags att vända skutan. Jag är den ända som kan göra mig fri. Fri som en fågel som flyger över havet blå. Fri från det jag anser att jag gjort fel. Intalar jag mig själv att jag är förlåten för mina synder, sådant som ingen kan göra ogjort så har jag kommit en lång väg. Nu måste jag ta steget framåt, även fast det gör att jag kan falla ner igen. Orädd, med ryggen rak och huvudet högt ska jag börja klättra upp ur den här otrygga brunnen. Nu ska jag försöka få huvudet över kanten, kanske skymta en sol, en äng med gräs men främst ska jag se, med mina små gröna ögon att friheten finns där.

-

Nu har jag äntligen fått ett datum på när jag för första gång ska få besöka behandlingshemmet. 28 Januari ska jag dit på ett besök så vi kan prata igenom vad som förväntas av båda parterna. Efter det kommer jag förhoppningsvis fort bli inskriven. Kommer att vara där i tre månader till att börja med sen kan det bli förlängt. Min största rädsla nu är att jag ska bli kvar här på psykhuset i Karlstad tills dess. Kommer fan inte palla de. Är dock kluven för vet inte om jag fixar det hemma själv heller. De pillar i mig massa benzo nu( har även fått 5 nya andra mediciner, vilket stör mig något så extremt jag hatar verkligen tabletter) både Sobril och Imovane. Vet inte hur det ska hantera det på hemmaplan, att bara ta så mycket som doktorn ordinerat.. Försöker att ta en dag i taget och inte tänka så långt men det är svårt. Kommer iallafall få prata med min läkare i morgon så då kanske vi kan komma på någon plan tillsammans.

Får kanske permission att åka hem och sova en natt i helgen. Det hade vart guld. Vore fint att få komma till lägenheten och se till mina troligtvis döda blommar, packa ur väskan och lägga i nya rena kläder, ta en dusch osv. 

Är så tungt att ligga inlagd, blir för det mesta behandlad som skit och att jag känner mig kränkt är bara förnamnet. De petar in en tabletter på måfå och när man frågar vad det är för något som ska in i kroppen och mixtra med alla signalsubstanser osv får man bara ett glas vatten att svälja ner skiten med. Fått alla grejer inlåsta fram tills idag. I nästan två veckor har jag inte sett skymten av nå av det jag hade med mig. Fick inte ens ha mina skor, schampo eller smink. Så drygt att behöva fråga om ett ombyte av sina egna grejer, eller be om lov för att kika i sin egna handväska om man har några pengar kvar.. Häromdagen fick jag besök som de flesta kvinnor får en gång i månaden. Då frågade jag om inte det kunde gå för sig att jag fick ett par rena nya fräscha underkläder. Men icke sa Nicke, det fick jag ej. Utan fick gå omkring och känna mig äcklig i flera timmar innan det passade herrskapet. Trött på att känna mig inlåst, även fast jag är här frivilligt så kan jag inte gå ut. Dörrarna är låsta och de kommer inte öppnas även fast jag skulle be om det.

Tips på en rolig serie: New Girl

Tips på en sjukt bra låt: New National Anthem

Saknar sommaren!!!

I New York går en buss till öst och en till väst och där sitter en man med en käpp och en grå basker och läser en skrynklig tidning
I Paris knäpper någon ett kort på Eiffeltornet och njuter av utsikten
I Stockholm kan man se ett nyförälskat par gå över gatan, hand i hand
I Bangkok kokar någon ris, familjen är samlad och ska snart sätta sig till bords
Någonstans tar en stor muskulös medelålders man sig en shot vodka och svär kort därefter
Mitt i mellan i ingenstans slänger någon in vedkubbar i spisen och längtar efter värmen

Jag sitter på tåget och far igenom tiden
Men ändå känns det som att allt står still...

-

Känner mig så övergiven av Gud. Kanske är det så att Jesus bär mig när jag inte orkar gå själv. Kanske är det så att jag aldrig är ensam för änglarna är med mig. Fast det känns som att Gud har gett upp hoppet om mig. Mina böner blir korta och ofokuserade. Tankarna snurrar iväg på annat, tankarna blir svarta och negativa och så kommer ångesten. Ångesten som aldrig lämnar mitt bröst. Som trycker, river och bultar. Ångesten som tillslut har satt sina spår i varje kroppsdel och som mynnar ut i gråt och panikångest, jag hyperventilerar, längtar efter döden. Längtar efter att det ska bli tyst, i huvudet, i bröstet. Så det kan sluta trycka, riva och bulta.

Jag väljer livet. Livet med all sin färg, sin glas, med det magiska och tragiska, med värmen, kärleken och kylan, skratten och gråten. Jag väljer livet för att jag kan. Jag väljer livet för att det kan vara lika bra som det är dåligt. För att just jag är värd det fina. För att jag kan vända båten och ro den i hamn.

Hej hopp gummisnopp
Sitter inlåst på psykhuset i Karlstad. Har förbannad tråkigt. Vart här sen förra fredagen. Vill bara hem. Trött på personalen, allt de sterila, hur det luktar, den obekväma sängen, ärligt så är jag less på allt som har med sjukhus att göra. Det gör ont i mig att vara här, att se alla som mår så dåligt. Försöker verkligen att fokusera på mig själv just nu, att jag ska bli frisk. Även fast alla sjuksköterskor och doktorer vet att jag kommer aldrig bli frisk, aldrig bli hel. Kommer aldrig bli fri ifrån mig själv. Visst finns det vissa mediciner som kommer hjälpa lite på vägen. Jag behöver dock mer än mediciner och några veckor på psyk för att må bra.

Är rädd, glad, nervös inför det som snart kommer  bli min nya verklighet. Där kommer jag få professionell hjälp med både psykisk ohälsa och missbruk. Behandlingshemmet ligger i Mullsjö nära Jönköping. Ska detta bli min vändning i livet eller ännu ett misslyckande?
Det återstår till att se.,.

xoxo
Gossip Hanni